|
|
|
|
|
Kattungar
Den 30 juni insåg
vi plötsligt att lilla Fia var dräktig! Pyttekatten
hade fått päronmage och större spenar, i
princip över en natt, och vi var helt säkra på
att magen inte berodde på mat eller mask. På
måndagen kontaktade vi djurhemmet och räknade
sedan ut att hon borde ha blivit parad när hon var
på akuthemmet i Arvika. Där hade Fia och hennes
mamma fått gå ut och in som de ville. Våra
beräkningar stämde och fredagen den 14 juli vid
åttatiden kröp Fia ner i bananlådan som
vi hade bäddat åt henne. Vid nio kom den första
ungen, som var vit- och svartfläckig. En liten stund
senare hade två små kryp till fötts och
och det är en vit med svarta fläckar (större
svarta fält) och en grå-vit. Fia är en jätteduktig
mamma, trots att hon knappt är mer än en unge
själv, och tar hand om sina små barn. Enligt
vår granne Karin så är den ena svart-vita
en hane och de andra två ungarna honor. Återstår
att se om det stämmer... Brorsan är inte så
väldigt road, han håller sig mest utomhus.
Ungarna
är nu döpta och heter Dots & Spots (fläckig
hona, kallas Dottis), Kattis och Lillebror.
|
|
|
Den
14 juli fick Fia sina bebisar
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16
juli, 2 dagar
|
|
|
|
|
|
25 juli,11 dagar gamla
|
|
|
14
augusti, 1 månad.
Nu är ungarna riktigt stora. Busar,
hoppar och leker. Dottis har börjat
äta mat och bajsat på lådan
för första gången. Även
de andra två kissar i lådan
(och även utanför ibland...) Det
är så söta att man nästan
vill bo ute i sadelkammaren hos dom! Lillebror
vill gärna att man tar upp honom, han
som skrek värst av alla om man tog
i honom förut!
|
|
|
|
|
|
|
6-7
veckor
och riktiga busisar som far fram som stormvindar över
golvet. "Buren" har utökats betydligt
på grund av att gänget lärt sig klättra,
hoppa och så vidare. De har blivit riktiga personligheter:
Kattis ser ut som en liten boll med sin lurviga päls
(semilånghårig enligt Linnea och Bella)
och är rätt så kelig. Dottis vill
inte så gärna komma upp till människorna,
men verkar bli en riktig jaktkatt. Lillebror gillar
däremot att gosa och står ofta och skriker
för att få komma upp. Vi misstänker
att ungarnas pappa kan vara Skogskatt med tanke på
pälsen och de långa håren på
öronen. Mamma Fia kastrerades den 23 augusti
och fick stanna inne i fyra dagar. Första dagen
hon fick gå ut kom hon in med en mus till ungarna
som de glatt delade på! Gissa om vi blev förvånade!
De hade ju bara ätit fast föda mindre än
en vecka.
|
|
|
|
|
|
| Vid
11
veckor började ungarna att går ut
små stunder, för att snart vara ute hela
dagarna. Främsta anledningen var att vi inte kunde
hålla dem instängda längre för
att de klättrade ut. Fortfarande (30 oktober) håller
vi dom inne på nätterna. Idag var de också
och fick sin andra vaccination, och det var inte kul
att åka bil. Lille "pipkissen" Lillebror
var sååå ledsen. Fast sprutan märkte
de inte ens att de fick... Nu verkar det mer eller mindre
som att Fia inte vill ge di längre. Hon går
undan, och fräser också åt dom ibland,
när de blir för påflugna. Alla tre ungarna
artar sig och verkar bli riktiga musjägare och
det är ju inte helt fel där dom bor! De är
tyvärr inte rädda för hästarna utan
springer runt benen på dom och går fram
till dom i hagarna. Det är väl inte direkt
något intelligent beteende om man vill överleva
och bli en vuxen katt... |
|
|
Fia
och Brorsan har bestämt att kattungarna ska bo kvar hos
oss här på Backen. Och då får det väl
bli så. Alltså har vi nu hädanefter 5 katter
och köper flera kilo kattmat i veckan. Fast egentligen
beror det nog på att inga hem dög, eftersom vi
ville att de ska bo på landet, och så kunde ingen
av oss bestämma vilken unge som skulle lämnas bort.
Så nu är det snart kastrering av tre katter till
som gäller.
|
I
december 2006 är
kattungarna ungefär lika stora som sin mamma.
De blir bara goare för varje dag och är
otroliga personligheter. Alla tre älskar att
rulla runt i spånet i hästboxarna och Herbert
har "hjälp" av minst tre katter varje
morgon när han mockar. Dottis är galen i
att krypa omkring i löshö och alla tre brukar
sitta och pipa för att man ska lyfta upp dom
till boxgallren där dom vill spatsera omkring.
Sen lyckas dom vanligtvis hoppa ner i någon
box som dom inte tar sig ut ur, så då
sitter dom och piper igen... Lillebror blev kastrerad
4 december och den 4 januari är det dax för
Kattis och Dottis också.
Den
4 februari åkte Dottis
och Kattis till veterinären och blev kastrerade.
Åka bur är inte kul och de var jätteledsna.
Efteråt fick de bo inne i huset i fyra dagar.
Gissa om de var nöjda! Ligga på mattan
framför brasan eller på fönsterbrädan
ovanför elementet säger väl ingen katt
nej till? Bordet och skinnsoffan var också helt
ok... Lillebror tyckte att det var orättvist,
så han såg till att hamna i slagsmål.
Vi trodde ögat var skadat så det blev akut
veterinärbesök (på jourtid förståss).
Lyckligtvis hade det klarat sig bra men benet hade
fått ett fult bett. Alltså en tiodagars
penicillinkur och ett par dagar inne i huset. Nu hade
vi tre kattungar som pep och krafsade utanför
vår sovrumsdörr på kvällen
när vi skulle sova och mycket tidigt de dagar
vi hade sovmorgon. Inte så populärt. För
att göra en lång historia kort, så
är alla pigga och krya nu och alla sår
har läkt fint.
|
|
|
|
